Not normal, but not dangerous

Mellanlandat i Hiroshima på samma hostel som förra gången. Idag har vi rest i 10 timmar ungefär. Först färja och sedan tåg. Imorgon tar vi tåget mot Tokyo, planerar att ha en sista trevlig eftermiddag/kväll i huvudstaden innan flyget går lördag förmiddag.

Det har börjat bli dags att ta adjö av Nippon. Igår kväll frågade vi ägaren av hostelet om det fanns någon öppen bar i byn Miyanoura som vi bodde i. Det är ju ett ganska litet ställe så vi hade inte så stora förhoppningar om att det skulle finnas något bredare uteliv. På vacklande engelska försöker han då förklara att nästan alla ställen stänger klockan tio. Så kommer han på att et ju faktiskt finns ett ställe som har öppet till ett, en sk snack bar. Som jag förstått det är det ett ställe dit japanska män går och betalar en slant för att få prata ut inför kvinnor som jobbar där,  exv om hur dåligt de tycker sig ha det hemma.  Vår hostelägare beskriver var det ligger och avslutar meningen med ”Not normal… But not dangerous!”.  För oss symboliserade det inte bara en snack bar på Yakushima utan mycket mer av våra upplevelser här i Japan. Inte farligt, bara annorlunda.

Avslutar med några bilder från Yakushima.

Tack för att ni visade intresse för vår resa,

Ser fram emot att se er alla igen!

Sista dagarna….

Resan börjar onekligen gå mot sitt slut. Snart ska vi bege oss tillbaka till verkligheten. Det känns på ett sätt tråkigt och på ett sätt skönt. Vi har haft fantastiska veckor och varit med om många roliga upplevelser, företeelser och situationer. Samtidigt längtar jag efter Sverige nu också.

Dagarna här på Yakushima har varit behagliga. Vår bilfärd runt ön var grymt kul. Med en minibuss och Henke som chaufför lyckades vi övervinna vänstertrafik, smala slingriga vägar och både hjortar och apor på vägarna. Hela ön är täckt av en otrolig grönska och på långt håll ser det nästan ut som ett böljande täcke av tjock mossa. Men beger man sig in i skogen hittar man små träd och gigantiska träd, lianer, blommor, stenar, rötter och mossa.

Vi stannade till vid en strand för att känna på vattnet. Först doppade vi fötterna och insåg att det nästan kändes varmare i vattnet än på land, var säkert 20 grader i vattnet. Sen kom en stor våg och blötte ner mina byxor och snart därefter hade hela gänget dressat om för att genomföra årets första dopp. Dagen fortsatte med ett 86 meter högt vattenfall, till ett lavafält nere vid havet och till att spana på apor längs med vägkanten. Vi hoppade dock över Onsenbadandet (dvs de heta källorna) när vi insåg att vi skulle sitta nakna och trängas med vad som förefall vara ett glatt japansk fotbollslag. De har ju nämligen mixade Onsens på vissa ställen i detta land…

Idag fick vi byta boende eftersom vi bara kunde boka 2 nätter på det första stället. Därefter tog vi en buss 1,2 mil upp i bergen till en höjd av 800 möh. Magnifik utsikt och magiska bergssluttningar med vattenfall. Där gick vi på en vandringsstig i ca tre timmar. Vädret varierade från sol till regn och dimma ungefär med att vi råkade gå in i ett moln.  Där fanns också gigantiska träd, vissa runt 3000 år. En häftig upplevelse.

Efter en dagens promenad och en dusch gick vi ut på byn för att leta upp nåt matställe. På första stället vi gick in på såg de mest bara besvärade ut och sa att vi inte kunde äta där. Förstod inte anledningen, men kanske tyckte de att det var för jobbigt med turister (som inte kan språket), tråkigt nog.  På nästa ställe var vi i alla fall välkomna, och det visade sig vara ett grillställe, typ yakitori som vi ätit på förut, men här verkade de ha nischat in sig inälvsmat. Det fanns både tarm, tunga, hjärta, kräva och massa annat som vi inte ens förstod.  Jag var dock inte så vågad utan satsade på vad som skulle vara chicken leg, förmodligen lår alltså, som vi grillade själva över en grill med kolbädd på bordet. Provade därefter lite kohjärta som Filip beställt in, och det var riktigt gott faktiskt. Försökte tänka bort dissektionsdemonstrationerna bara.

Skulle vilja visa er några bilder, men Internet är lite väl trögt för det. Kanske kan jag få upp dem vid ett senare tillfälle.

Yakushima

Blickar ut över skymning över gröna bergstoppar just nu.  Känner stekostdoften från köket där Lotta och Henrik pysslar på, idag lagar vi köttbullar, tomatsås och spagetti. Idag sken solen och Yakushima välkomnade oss med öppna armar med sitt subtropiska klimat. Vi har skämtat så mycket om ordet subtropiskt varje gång vi frusit under de gångna sex veckorna att det nu blivit ett begrepp. Varmt eller ej, men nu är vi i alla fall så sydligt som vi kommer på denna resa. Och fortsätter vädret som idag kommer det att bli behagliga dagar på denna avslappnande ö. Uppskattar att slippa höra storstadsbruset för en stund och att slippa leta tunnelbanestationer.  Imorgon ska vi hyra en bil för att ta oss runt ön, titta på vattenfall, stränder, urskog, och bada i heta källor. Planerar lite vandring på tisdag. Sen tar vi resten som det kommer.

Hiroshima

En maxad dag i Hiroshima. Pausar på hostelet innan vi ska gå ut och käka middag. Planerar för Yakitori och yakiniki, dvs grillad kyckling respektive biff. Sist vi åt det hade vi en av våra bästa matupplevelser i Japan, så vi hoppas på nåt liknande. Hiroshima är en trevlig stad, en av de vackrare i Japan tycker jag. Med strax över en miljon invånare är det en storstad som ändå känns lagom stor. Den ligger på ett delta av öar och genom staden löper broar och trevliga promenadstråk, har inte varit så gott om sådana hitills. När man tänker på att allt i stadens centrum inte är äldre än 63 år får staden en särskild atmosfär. Efter atombomben byggdes Hiroshima snabbt upp igen och har mot sina odds ändå utvecklats till en stad med framtidstro. Igår kväll vandrade vi runt i Fredsparken som innehåller olika monument och vackra installationer. De fungerar både som minne över det tragiska som skedde den 6:e augusti 1945 och dels som monument över förhoppningen om en värld i fred. Vi besökte också A-Bomb Dome, som är den enda bevarade byggnaden efter atombomben ”little boy”.

I eftermiddags gick vi på Peace memorial museum, som berättade historien om Hiroshima, hur planerna på en atombomb växte fram, varför målet blev Hiroshima och tillsist konsekvenserna av den ödeläggande bomben. Det var ett fint museum med många intressanta föremål och berättelser. Såklart var det även otroligt sorgligt att se bilder på offer och se deras förstörda tillhörigheter, men det sorgligast är nog hur cyniskt allt förefaller ha varit planerat. Ett sånt stormaktspel; beslutet att välja Hiroshima som en strategisk plats, att undvika att bomba staden innan för att verkligen kunna se bombens effekt och tillsist att välja att inte varna civilbefolkningen innan. Mänskligheten är inte så bra på att lära av sina misstag heller.  I parken brinner en låga som inte ska släckas förrän alla kärnvapen försvunnit från jorden. Tyvärr tror jag den kommer att brinna ett bra tag till….

Eftersom vi bara har en heldag här i Hiroshima passade vi i förmiddags på att besöka ön Miyajima strax utanför stan. Det är en helig ö täckt av urskog, där den mesta kända vyn är över en flytande Torii, dvs Shinto-port. Vi passade in högvattnet och fick en fin vy över den gröna ön och Toriin, även om vädret inte var med oss idag heller. Omkringströvande tama hjortar på ön som gick och nafsade oss i fickorna efter mat adderade till den mysiga upplevelsen av ön.

Kulturella upplevelser i ösregn…

Hemma på hostelet igen efter en återigen regnig dag av sightseeing…Somnade på tåget hem från Himeji så kände mig både trött och frusen när jag kom innanför dörren. Men vad kan inte lite choklad och vin göra åt den saken?! Ikväll ska vi gå ut och äta och ta färväl av Kyoto, för imorgon åker vi söderut mot Hiroshima.

Kyotos väder har som sagt inte varit riktigt snällt mot oss dessa dagar. Vi har fått använda alla våra kulturella drivkrafter för att tvinga oss ut i spöregn och kolla på tempel, helgedomar, olika kvarter av Kyoto och idag ännu ett slott i staden Himeji (en timme bort med Shinkansens snabbtåg). Vackert och storslaget, men det blir inte riktigt samma sak när världen är grå, kall och regnig. Kyoto är en gammal anrik stad som länge har varit landets centrum innan Tokyo tog över. Här dräller det av tempel och igår besötke vi ett av de mest storslagna, den gyllene paviljongen kallat av turisterna.

Vi har vandrat runt i flera parker och just nu börjar det bli säsong för plommonträden… Tyvärr så kommer den berömda Sakura-högtiden, dvs körsbärsblomningen att infalla senare i vår, så vi kommer inte hinna se det. Japanerna tar sina växter på allvar och firar ordentligt då.

Igår vandrade vi  runt i en labyrint av Shintohelgedomar i skymningen, det var både vackert och trolskt.

Dock läste vi sedan den kanske mindre romantiska anledningen till alla dessa portar. Det är gåvor från affärsmän till ris- och sakegudendomen Inari. De ser rätt praktiskt och opretantiöst på religion i det här landet har vi förstått, i alla fall om man ser till japaner i allmänhet. Gemene japan är nog inte mer religiös än gemene svensk, och det finns gudar för såväl saké och buisness.

Det har inte varit helt enkelt att upptäcka charmen i Kyoto. Kanske har vädret bidragit, men vid första anblicken sgå vi mest breda folktomma gator och mindre vackra hus, bortsett från alla tempel och trädgårdar. Men i Geishakvarteren hittade vi i alla fall några mysiga gränder. Dock var vi i fel säsong för att få se Geishauppträdanden så det närmaste vi kom var detta.

Idag besökte vi slottet i staden Himeji, medlem på UNESCOs världsarvlista över omistliga kulturarv. Stort och magnifikt, och påbörjat redan på 1300talet…. Imponerande!

Några ytterligare bilder…. Här på pingviner på från Osaka aquariet, och jag lovar de är levande! Ser lite stela ut nu bara.

Tillsist en illustration av hur det kan kännas som svensk i Japan…. I alla fall för Henrik.

Osaka

Vi utnyttar våra tågpass ordentligt nu och idag åkte vi på  en dagstrip till Osaka, Japans tredje största stad. Även om Kyoto är en mijonstad kändes det genast att Osaka var mycket mer ”storstad” med de för oss numera välbekanta höghusen och neonskyltarna. Osaka är inte känd för att vara en charmig stad, utan är snarare känd för sitt uteliv, sitt goda kök, sin hamn och den japanska maffian som har sitt säte här. Vi tog oss ned till hamnen, men dock såg jag inte till några tatuerade män med avhuggna fingrar, signumet för japanska maffiamedlemmar. Vårt mål var av den något lugnare sorten, nämligen att besöka Osaka Aquarium, vilket är en av världens största  anläggningar av det här slaget. Vi vandrade säkert omkring där i 3-4 timmar och kollade på allt från pingviner, krabbor, alla möjliga sorters fiskar, sälar, uttrar, rockor och till och me valhajar. Dock var de inte så stora som de kan bli, de i bassängen låg på runt 4,5 meter, normalt kan en sån bjässe bli 12 meter lång. Det är ju egentligen tvivelaktigt om man ska ha sådana stora djur inspärrade på det här sättet, men på det här aquariet var åtminstone bassängerna ordentligt stora och djuren verkade ha någorlunda svängrum.  Och man kan inte låta bli att fascineras av hur många annorlunda arter det lever i och omkring havet…

Vi tog oss även till Osakas centrum för att ta del av japans bästa kök, som det sägs. Finns ett uttryck som lyder ungefär som att ” medan Kyotoborna ruinerar sig på kimonoinköp så gör Osakaborna det på att äta ute för ofta”. Vi gick till en restaurang som hade lite av varje, men det visade sig vara ett helt företag för oss alla att beställa vad vi ville ha och återigen fick vi oss en intressant språkupplevelse. Några rätter hade faktiskt en innovativ engelsk översättning (som det brukar vara här i Japan…) och jag beställde vad som i den engelska översättningen hette ”enough crab on vegetables”. Vid det här laget har vi börjat inse att vad en japan anser är enough som portion inte alltid överensstämmer med svenska mått. Så jag försökte höra efter om det fanns nåt bra som passade till. Lyckades dock inte göra mig förstådd så tillslut chansade jag på lite extra ris istället. Visade sig att mitt krabbkött låg på ett berg av vitkål så jag klarade mig rätt bra ändå. Henrik lyckades  med att beställa in samma rätt två gånger, och ja, de andra fick väl ungefär vad de ville ha. Bör tillägga att krabbsalladen var mycket god :)

Slott & trädgårdar…

Börjar med att försöka krångla in de där bilderna jag pratade om tidigare…

Skog på vägen upp till Mt Mitake, cederträd faktiskt!

Reklamen här i landet är så.. uttryckande… Skönt att veta att glassen ger ett rikare liv också…

Utsikt från Mt Mitake, Tokyo i horisonten…

Avskedsparty, Mizunoe Sensei längst till vänster.

Studenter o lärare från Jikei på kareokebaren….

Så…

Idag har vi sprungit runt i Kyoto. Besökte ett mäktigt slott, Nijo, som shogun Tokugawa byggde på 1600talet, när han etablerat sig som ledare och Edoeran börjat. han måste dock ha känt sig lite trängd, eftersom det runt hela slottet fanns speciella trägolv som  var konstruerade så att det knarrade så fort någon försökte smyga sig in.  Det fanns många mottagningsrum med vackra målningar på väggarna och dockor utplacerade i vissa rum för att ge besökarna en känsla av hur det såg ut på den aktuella tiden. Dock verkade inredningen något spartansk, då de flesta aktiviteter verkade utföras på golvet. Det är ju något som till viss del fortfarande lever kvar, som att man på många ställen alltid ska ta av sig skorna när man går in och istället använda tofflor. I fredags var vi tex på en restaurant där vi satt på mattor på golvet och åt från bord som kanske var 50 cm höga.  Var en utmaning för benen vill jag lova.

Vi besökte också kejsarträdgården i eftermiddags, men sedan blev det lite väl kallt och regnigt så tunnelbanan fick skjutsa oss hem för lite vila. Istället tar vi nya tag inför kvällen då vi ska försöka leta oss till de kända Geishakvarteren. Troligen springer de nog inte omkring på gatorna bara sådär, men kanske har vi tur att få se skymten av lite Geishakultur i alla fall….

Kyoto!

Nu har vi anlänt till Kyoto! Tågresan gick väldigt smidigt, Shinkansen visade sig vara ett bekvämt och trevligt resealternativ. På två och en halvtimme tog vi oss till Kyoto, något som med med buss tar hela natten… Kändes väldigt skönt att ha våra tågpass istället. När vi hittat fram till det bokade hostelet fick vi dagens bästa upplevelse. Det är så nytt, fräscht, snyggt och trevligt här. Jämfört med hur vi bott i en månad nu är det här rena lyxhotellet. Grymt bra! Efter lite sushimiddag nere i ”allrummet” har vi nu duschat o installerat oss i vårt dorm-rum. Vi fick ett 6-dorm för oss själva, perfekt. Ska kila ner till Cafe/baren snart för lite samkväm. 

 

Sista dagen i Tokyo…

 

Så har då sista dagen i Tokyo kommit. Kom just hem efter ett besök på National Museum of Modern Art som får avsluta vistelsen här i storstaden. Imorgon bär det av till Kyoto och med det går starten för vår lilla tågluff. Igår avslutade vi på labbet och sa hej då till alla där. Tyvärr har vårt projekt inte gett så spännande resultat, och vi har en teori om att det helt enkelt var för kort tid som försöket pågick. Därför ska nu vår labtekniker fortsätta vårt projekt ett tag till, för att se om det blir någon förändring. Schyst av henne!

 

I onsdags gick det stora partyt av stapeln som vår professor pratat om sen vi började på labbet i princip. All personal på labbet, Jikeistudenter och svenskar gick till en kinesisk restaurang och blev bjuden på god mat, öl och kinesisk ”sake”. Det var riktigt trevligt och vår professor kom i högform efter en stund och skålade och såg till att en av studenterna fick sjunga Jikeisången, som mest var ett högljutt skrikande. Men vi vet ju alla att studentikosa traditioner ibland tar lustiga vägar… Några spännande matupplevelser blev det också, bla ”pita”, de svarta äggen. Om jag undvek att tänka på att de faktiskt har legat nergrävda i jorden någon månad var de helt okej och smakade lite som mögelost. Efter det tog en av de andra männen på labbet oss med till en kareokebar där han tom hade stamkundskort. Vi sjöng ABBA för dem och de sjöng japanska sånger jag tyvärr ej kan namnen på. Japanerna gav dock upp partajandet lite tidigare än vi svenskar så igår var vi alla  ganska trötta. Men trevligt var det!

 

Tisdagen var en lång dag. Då mötte vi upp med Mari och en kille till från Yadoya Guesthouse på Nakano stn 8.15. Vi åkte pendeltåg i närmare två timmar till Mitake, där berget Mt Mitake ligger. Vi vandrade uppför den branta vägen, trots att det faktiskt fanns linbana. Det blev en rejäl pulshöjare efter våra träningsfria veckor här i Tokyo. Dock var det värt allt besvär, för både cederträdsskogen vi gick igenom och utsikten från toppen var väldigt vacker. Där uppe fanns en liten by och en shintohelgedom, och en februaritisdag som denna var stämningen mycket lugn där uppe, en skön kontrast mot Tokyo, som vi kunde se från toppen denna klarblåa dag. Lunch blev det på en restaurang där jag tror tiden stått stilla sen elektriciteten kom till byn. Verkade vara lågsäsong eftersom långt ifrån allt på menyn fanns att tillgå, men lite Soba kunde de små söta tanterna ordna fram. Jag tror vi gjorde dagens rush på restaurangen, och fick tom en liten souvenir att ta med hem, en risslev. Början av eftermiddagen spenderades på ett sakébryggeri, där jag till största delen inte förstod ett dugg av den japanska guiden. Mari tolkade litegrann och vi fick gå på rundtur i fabriken och sedan provsmaka. Roligast hade vi nog åt en text i den engelska broshyren om hur bra saké var för hälsan. Tydligen ska det aktivera NKceller och därigenom förhindra cancer, minska arterioscleros, demens, osteoporos etc via olika mer eller mindre klara mekanismer. Och det var inte lite man skulle dricka heller, 0.36 liter per dag! För att levern skulle må bra kunde man skydda den med att äta ordentligt med B-vitaminer, och kanske kunde man avstå från den välgörande sakén nån dag i veckan. Konstigt att våra lärare på patologikursen aldrig sa någonting om saké….

Dagen avslutade vi med att bada Onsen, bad som hämtar vattnet från någon av alla de varma källor som finns här i landet. Fanns både inom- och utomhusbad och det var så otroligt avslappnande att jag med nöd och näppe fick slita mig upp ur det 44 gradiga vattnet. Vacker utsikt över berg och dal hade vi också. Dessutom märktes det att det var mycket mineraler i vattnet, jag blev alldeles len efteråt.

 

Jag hoppas kunna fortsätta berättandet på resande fot, men eftersom jag inte vet hur internettillgången kommer att se ut på kommande boenden, så kan det eventuellt bli färre inlägg.

På återseende!

Kunde inte få in alla bilder jag ville, ibland fungerar inte Internet så bra här. Hoppas kunna ladda upp fler framöver.

 

Rockabilly i Harajuku

Igår såg vi rockabillysnubbar i Harajuku. Intressant att ett gäng killar och tjejer som gillar att klä ut sig i 50tals kläder och spreja håret i en timme har blivit en av Tokyos stora turistattraktioner. De körde sin grej helt enkelt och bjöd på en show mitt på gatan. Vill du se vad vi såg så klicka på länken nedan….

Rockabilly

Idag har vi besökt Ghibli museumet i Mitaka. Det är ett museum där Ghibli studios visar hur de har gjort sina kända Anime filmer. Anime är som Manga fast i filmform, och många av deras filmer har även blivit internationella succéer, som tex Spirited Away. Ghibli kanske kan jämföras med Walt Disney, även om upphovsmakaren kanske inte skulle gilla den jämförelsen, men då får man åtminstone en uppfattning om hur stort Anime och Ghibli är här. Filmerna är riktade till fler målgrupper än barn, och populära hos många japaner. Vi har under vår vistelse arbetat oss igenom ett antal av dem, och i spektrat finns allt från krigsskildringar i ”Eldflugornas grav” till ”Kikis expressbud” som handlar om den snälla lilla tonårshäxan Kiki.  Museumet var helt klart värt ett besök och riktigt roligt. Kanske skulle det dock varit ännu roligare om man varit ett tioårigt japansk barn. Men vem som helst kunde nästan bli barn på nytt när de vackra skisserna, filmteknikshemligheterna och animationerna visades.

En sak till… Igår såg vi Lost in Translation. För min del andra gången på en månad. Snacka om before and after.  Vi skrattade gott åt alla bisarra situationer i filmen, eftersom vi numera vet att det är en klockren beskrivning av Tokyo och inte alls någon överdrift. Så om ni inte orkar läsa min blogg längre, kolla på Lost in Translation. It´s all there.